Älskade ponny <3
Var ett bra tag sen jag bloggade här nu, så jag tänkte att jag kör på ett långt inlägg om min älskade ponny :)
Jag provred Jack den 12 Oktober 2011, och blev störtkär i honom direkt. I början verkade han inte vara så förtjust i mig, han kom aldrig när jag ropade, han sprang med huvudet upp i luften när jag red. Men av någon anledning kunde jag inte se allt dedär, inte förens nu... Jack var den första lilla ponnyn som jag riktigt fastnat för, han var precis som en ponny i humöret men väldigt stor att rida. När jag skulle provrida honom var jag sjukt nervös, var livrädd att vara för lång. Jag själv tycker att det är cm vis, men inte andra som ser mig rida honom... Hur som helst, så kunde jag inte se då att han faktiskt bara sprang på i ridningen.
Nu, den 10 Mars 2012 har jag utvecklats så himla mycket ihop med honom. När jag har honom löst i ridhuset är det alltid mig han springer till om han blir rädd, eller om jag ropar. Han söker sig till mig av egen vilja. När jag släpper honom följer han efter mig när jag går och vill inte gå där ifrån. Han har börjat söka sig ner superfint när jag rider, han springer inte bara på utan tar det steg för steg. Vi har fortfarande en lång bit kvar, galoppen funkar knappt i ridhus och jag har mycket självkänsla att arbeta med. Men en morot i det hela är att se tillbaka till gamla bilder, för då ser jag hur grymt mycket vi har utvecklats under denna tid. Jag blir 18 i år, så detta är sista året jag får tävla ponny. Mitt mål är att komma ut på någon mindre dressyrtävling innan året är slut, men jag vill absolut inte sluta rida honom när jag fyllt 18. Jack är en underbar liten skruttponny, jag kan faktiskt skippa tävlandet för hans skull <3
Dessa bilder är från 26 Oktober, ganska snabbt efter att jag börjat rida honom:
Och dessa är ifrån 19 Februari 2012 (ungefär, de är tagna ungefär en vecka innan)
Ser ni att han inte alls springer på samma sätt? Jag vet att det är svårt att se på bild, men för jag som känner honom så ser man lugnet på de 2 senare bilderna. De finns bilder där han går superfint, men tyvärr är dom för stora så jag kan inte ladda upp dom här. Nu är det verkligen en fröjd att komma till stallet. Han gnäggar när jag visslar på honom, han sköter sig hur fint som helst. Han har sina stunder, ibland kan han vara dötjurig, men han är alltid min lilla älskling <3
Det var mitt mega låna inlägg om Jack haha... Nu ska jag snart dra mig in mot stan och träffa min fina vän Emelie och gå på bio. Ska bli sjukt kul! Imorgon är det stallet som gäller igen, då blir det ett ordentligt ridpass i paddocken om det inte blåser allt för mycket :)
Kommentarer
Trackback
