Premiärbloggning för mig :D Haha, det vart lite långt, och jag sa till Emilia att det skulle bli svårt, ja jo men tjena, vem har skrivit mest? Hehe xD Men iaf, det står lite om mig och min hästhistoria xD

Jag heter Josefine och är 12 år. Bor i Linköping, precis som Emilia :D Jag har en alldeles egen häst som heter Neija och hon fyller 5 år nu den 10 februari. Neija hämtade vi den 5 maj. Sedan har även jag, mormor och mamma en häst, Chadonna. Hon kallas Donna och hon fyller 2 år den 9 maj. Det vart inte riktigt som tänkt, jag hade en häst vid namn Rox Roy, vi kallade honom Roy såklart. Han fick senskada, vila, började hosta, kliniken för att kolla både hostan och senskadan, senskadan gick över efter ett tag, hostan vart värre. Han fick egentligen bara vara i 3x3 m för att den skulle bli bra, men han försökte rymma när han hade så lite, så vi fixade en liten större hage mitt i en annan hage, men han rymde. Så då vart det utebox L I alla fall gick inte hostan över, vi byggde stall hemma så vi flyttade hem honom. Han trivdes, fick fortfarande gå i en liten hage för att senskadan verkligen skulle lägga sig, och han rymde inte för en gångs skull ;) Sedan vart han typ bara värre och värre, åkte till Mantorps-kliniken 4 gånger med honom. Mantorps-kliniken sket typ i hur dålig han var, så vi stack ända ner till Skara med en häst som var rädd för transport, men han skötte sig utmärkt! :D När vi kom dit så gick vi ner i magen med en slang, ALDRIG MER ATT JAG GÖR DET PÅ NÅGON HÄST. Han höll på att kvävas pga. Slangen. Det såg HEMSKT ut. Han hostade massor, fick knappast luft och ville lägga sig ner. Sedan sa veterinären ”Han mår iaf bra nu, han är ju väldigt pigg och så, ni kommer få hem svaren på proven via telefon som vi tog om ca. 1 vecka.” Det gick 1 vecka, sedan ringer veterinären och säger ”Hej. Tyvärr mår eran häst inte så bra som vi trodde, han har svår astma och har väldigt mycket höga blodkroppar (vita & röda blodkroppar) och han måste tyvärr avlivas.” Jag var i skolan, kom hem, mamma snackar i telefon och nickar ”nej” på huvudet såfort jag hade tagit av mig skorna och jackan, jag fattade direkt och satte mig i soffan och bara tänkte ”Snälla, säg att jag fattade fel.” Myste med hunden och tårarna bara rann, mamma kom in i vardagsrummet och sa ”Tyvärr ..” och började gråta. Det är typ historian om min första egna häst. Han slutade sitt liv 19 april 2011. Jag satt inlåst på toan hela dagen hos mormor, var otroligt ledsen. Fast, jag hade faktiskt förlorat min bästis. Mamma och jag hittade en häst som hette Neija iaf, och jag åkte dit den 20 april, klarade mig inte utan häst fast jag inte var direkt glad pga. Dagen som var innan. Vi åkte först till Visingsö, säger det bara en gång – ÅK ALDRIG DIT, SLÖSA INTE BENSIN PÅ DET, DE SLÅR SINA HÄSTAR TILLS DE FATTAR. OM RYTTAREN GÖR FEL, SKYLLER RYTTAREN PÅ HÄSTEN, ALLA RIDER MED SPÖ. Det fanns EN ENDA VETTIG person på stället. Kollade på 4 hästar, red 2 av de. Kom riktigt bra överrens med en, men den var typ rädd för bommar och ville inte hoppa, men om jag inte hade provridit Neija eller Eddie så hade hästen Rinna bott hos mig nu, hon som var rädd för bommar. Eddie var en otroligt personlig kille, underbar. Lik Roy, men han hade väldigt bra steg för dressyr, och mamma och mormor tyckte inte att vi passade. Men det kan jag säga nu, det är nog den skönaste hästen jag någonsin ridit. Roy är Underbarast, Eddie är Skönast, Neija är envisast, hehe. Sen när jag hade hämtat Neija den 5 maj iaf, så tänkte mamma att hon skulle köpa en häst så vi kunde rida tillsammans. Mamma satt och kollade på www.hastnet.nu den 10 (?) maj, och öppnade en annons. En 1-årig personlig tjej, helbrun utan tecken. Jag tvingde mamma att ringa, hon sa nej typ fem gånger, sen sa hon ”Fast hon var rätt söt” Jag sa då åt henne och ringa, knappade in numret åt henne och hon ringde.

De pratade ett tag, sen sa mamma att hon skulle prata med mormor också om det. Mormor ringde också upp ägaren, och då sa ägaren att hon även hade en helt ohanterad 1-åring. Mamma och mormor åkte den 14 (?) maj och kollade. Donna var svår att hämta i hagen, och den som var på annonsen var hennes hagkompis Nellie. De lade fram lite bommar, och Donna flög över och hon hade aldrig sett bommar förut. Så mamma slängde ur sig precis samma kommentar som när jag provred Roy ”Henne ska vi ha!” Den 17 maj kom Donna hit, vart lite ensam i hagen och nu är hon en kaxig dam som knappast bryr sig om någon hantering. Det är min långa historia, haha. Nu rider jag Neija och vi tränar för tränare. Det går riktigt bra :D Så nu kommer ni få följa mig, Donna & Neija. Ha det så bra! ;)

Roy & Jag sista dagen, 19 april 2011.

Neija & Jag.

Donna :D

Och så en liten galen bild på mig, jag är riktigt duktig på att se efterbliven ut, enjoy.

Hejdå sålänge! :'D